Nu packar jag mina väskor, igen.

Sorry Blogspot, I'm leaving.
Nu blir det tillbaka till gamla bloggen igen,
runbabyrun.devote.se

Puss

Det gör ont i hela bröstet och det blir tungt att ta andetag.
Det kanske är en sjukt fjantig sak för er, men inte för mig.

Jag kan inte ens skriva det för det blir för mycket tårar att hålla emot.
Helvete. fanfanfanfanfanfanfanfanfanfan.

När jag var 8. Jag gick i 3an alltså. Jag ville mer än allt annat ha ett husdjur.
Jag hade tjatat på mamma dag in och dag ut. Ritade teckningar på marsvin och kaniner
och hundar och katter nästan hela tiden och jag ville verkligen ha ett husdjur.

På höstterminen i 3an, i augusti, 27 augusti, min födelsedag.
Jag låg vaken och lyssnade på ljuden av prassel med paket och viskningar.
Jag kände lyckan rusa genom hela kroppen. Det var enkelt att vara liten.
Plötsligt kom dom in och rummet fylldes av "Ja må hon leva"- sången.
Jag öppnade paketen en och en och tillslut sa pappa att jag skulle gå ut i köket och titta.
Då stog det en stor bur i hörnet av köket. Pappa sa att vi skulle åka och titta på marsvin.
Jag blev så otroligt glad. Det var nog den födelsedag jag blivit gladast på
under mitt liv hitills.

Vi åkte runt på flera affärer men ingen hade 2 honor (1 till mig, 1 till min syster.)
Tillslut åkte vi till djurmagasinet och jag hittade den sötaste lilla varelsen jag sett.
"Min!" var det första jag tänkte. Jag skulle ha den. Jag skulle. Jag fick. Dom där otroligt fina
bruna söta ögonen tittade liksom omkring lite förvirrat. Jag var så otroligt glad. Fast jag inte vågade hålla i den (För att jag var skiträdd att den skulle riva mig.) Men ändå var jag så jävla glad. Mitt marsvin. Min. På vägen hem tänkte jag på ett namn till henne. När jag var liten jag alltid på så konstiga namn till saker, speciellt mina gossedjur fick heta helt konstiga saker. Så jag döpte mitt marsvin till Tanjam. Jag var nio okej?

Dom första dagarna gjorde jag nästan inget annat än att sitta och titta och betrakta dom.
För mig var dom så otroligt fina.

I augusti blir det 5 år sen jag fick dom. Jag kommer inte kunna ha dom tills dess.
Under åren som gått har jag ibland inte brytt mig alls, slarvat ibland med att ge dom mat och städa buren (ja, jävligt dåligt men jag tänker inte förneka det heller.) men skärpt mig också.
När jag var mindre och kände att jag inte hade någon att prata med satt jag mig ner ibland vid dom när jag var ensam och pratade. Det var nog skönt att prata med någon som bara kunde lyssna men inte sa något. (Ja, jag vet att dom inte fattar svenska ändå.)
Jag har skrattat åt dom, gråtit för dom och allting.
Jag orkar inte

Vi kommer förmodligen lämna över dom till djuraffären i veckan.
När jag är redo till mamma.

Jag vet inte.
Jag vet ingenting.

don't lose.

Jag har världens bästa pappa.

Hela familjen Lindholm bestämde sig för att åka till kupolen igår.

Min syster tog pappa med sig och gick runt och jag fick ta mamma.

Jag och mamma sprang runt i timmar och letade efter bikini, bh och

en jeansskjorta åt mig. Bikini och bh hittade vi enkelt på hm.

Jeansskjortan var lite svårare. Sen kom pappa och sa att han hade hittat

en fin på MQ. Jag vill inte ens dra in mamma på MQ för hon är en av dom som

tycker att MQ har skyhöga priser. Men så gick vi dit så hittade jag äntligen min

älskade skjorta och ett par jeansleggings också, och pappa betalade!

Jag har världens bästa pappa.

Det är riktigt underbart sommarväder just nu!

På framsidan av vårat hus är det hela 35 grader.

Så ikväll ska världens bästa pappa skjutsa ner mig till

Torsång, till Anna, som jag ska sova hos och vi ska ha myskväll.

Nu ska jag ut och sola, haha! 35 grader <3

påsklov, hehe

Jag älskar lov.

Måndag: Linn & Stina
Tisdag: Linn
Onsdag: Valle
Torsdag: Linn & Stina
Fredag: Linn & Stina
Lördag: Valle
Söndag: Valle

jag känner att jag håller mig till Valle, Stina och Linn.
Oh well, jag tycker om dom haha.

I helgen ska jag och Valle på Borlänge Marknad som brukar vara trevligt iallafall.
Och jag tror faktiskt att det kommer bli det. På Lördagen ska vi bara dit och titta på
vad det finns, priserna på att åka då är skeeeeeeta dyrt så jag avstår fredag och lördag
men på söndag brukar det vara halva priset, så då ska jag och Valle dit hähä. As mysigt.

puss.

Nu är jag hemma från Vagnhärad igen.
Den där underbara, fria, otroliga känslan är borta nu igen.
Jag överlever.

När jag kom hem hamnade jag vid datorn och sen på impuls, fick jag
lust att åka ut och cykla. Det har ju varit kanon väder hela helgen, soligt och fint,
så det var ju inte alls kallt, skitskönt, det kändes nästan som sommar.
Jag cyklade runt själv men Valle var på telefon hela tiden nästan så
hon höll mig "sällskap". Sen ringde Linn och vi skulle träffas, men då ringde
Valle och då körde jag till stan och plockade upp Valle, sen körde vi till
Forssaängskolans skolgård och mötte Linn som fick dessvärre köra hem direkt
för att det hade blivit mörkt och hon hade långt att cykla och hon hade ingen lampa.
Jag och Valle satt och pratade på gungorna och det var mysigt, sen stack Valle hem och jag
med såklart. Tack för en bra kväll sötnos, jag älskar dig.

I'm okay.

But still, he's the only thing thats going through my mind.

Jag är i Vagnhärad nu, vi kom igår runt 2 tiden kanske.
Skit drygt att åka bil i 3 timmar i sträck, men jag överlevde.

Ivan, Lillkusinen på 2 bast är här, sötaste ungen i världen, mmhm.
Han sa tillochmed att jag var snäll mot honom haha.
Men jag mår bäst här och det är så otroligt skönt här, jag längtar inte ett
jävla dugg hem om jag ska vara ärlig.

Kvällsinlägg.

Jag borde igentligen sova för jag ska upp tidigt för att åka 23 mil i morgon bitti.

Men istället lär jag mig Big Chair av Travis på gitarr och sitter och bloggar, jag har igentligen

ett roligt liv.

dygnet runt

Nu är jag oaktiv igen.
Förlåt.

Jag har varken orkat eller knappt haft tid heller. Tänkt för mycket.
- På honom eller? Nej inte en minut. Dygnet runt.
Jag har tänkt på bra saker, haft skolan och har följt
med som i trans på lektionerna, Mest i trans av mina tankar.
- Har du ens tänkt lite på honom? Absolut inte! Bara dygnet runt.

Det är äckligt hur någon som knappt finns i ens liv kan sitta i ens tankar
som klibbigt gammalt äckligt tuggummi och sitta kvar i dagar, kanske veckor.
Det är så jävla läskigt allt det där. Jag vill inte ens prata med folk om det.
Så jag skriver om det. Jag 'är nog mest rädd för att känna det. Rädd för att bli sårad kanske?
Rädd att det ska bli som förut, alla andra gånger? Nej, inte den här gången, det tänker jag fan inte tillåta.
Det är så jävla orättvist.
-
Sitter förövrigt i skolan just nu. Vi har SANT- vecka och det här är ju sista dagen innan påsklovet, skönt.
SANT står för S= Sexualkunskap, A= Alcohol, N= Narkotika, T= Tobak. Fast i Måndags var det ju vanlig dag
men tisdag, onsdag, och nu torsdag har vi SANT. ´7orna har inget sexualkunskap utan typ bara mest alcohol-snack och tobak-snack,
inte så mycket mer. Rätt okej antar jag, för vi har ju varken riktiga lektioner eller läxor. Har håltimme just nu men typ 20 över 9 ska vi se på Linas kvällsbok någonstans haha.

I morgon åker jag ungefär 23 mil ifrån Borlänge, till Vagnhärad för att
fira påsk hos Farmor&Farfar med hela tjocka släkten (känns det som.)
Fyfan vad underbart att få åka bort över helgen.
Nu pallar jag inte mer.

Kan man tycka om någon fast man inte ens pratat med den?
Är det logiskt att man tycker att den personen lyser upp allting
när den tar steget in i rummet och man fixar till hår och kläder för
att få just hans uppmärksamhet och helt plötsligt spelar ingenting
annat roll än att få just hans blick på sig. Få se hans léende.
Le för mig. Se dom finaste ögonen i sverige. Se mig.
Känna hur kinderna blossar och hjärtat slår dubbelslag. Tyck om mig.
Nej, det är fan inte logiskt.

Jobba på Maximteatern dag 1.

jag och viktoria jobbade i garderoben på maximteatern (borlänges största teater.)

fredag och lördag.

I logen

Ute

Scenen

Viktoria i garderoben

Viktoria hittade en stege på ett tak, galning.

-

Jobba, dag 2

Syster, Maja och Viktoria.

Det hände inte så mycket speciellt den här dagen,

det var riktigt vår väder ute så det var inte så många som

hade jackor att lämna in.

Det var ju min mammas körkonsert, Borlänge Kammarkör,

som uppträdde på Maxim, så därför fick jag och Viktoria hjälpa till.

Föreställningen var rolig faktiskt haha.

Puss

Det är varmt och börjar bli lite grönt ute

och jag är så hejdundrans lycklig.

Våren kom iallafall tillslut till lilla Borlänge.

Underbart.

Jag är så sjukt glad att det är vår nu.

Jag började cykla tillochmed till skolan för några dagar sen och

det lockar verkligen fram vårkänslorna, haha, och vid skolan

har det redan börjat växa tulpaner va!

DET ÄR SOMMAR SNART JUU!

.. nästan.

I morgon kväll ska jag, Viktoria och Linnea jobba på Maxim Teatern

i gaderoben, haha, får ingen betalning dock, men jag vet att det kommer

bli sjukt kul just för att Linnea&Viktoria är där med mig faktiskt.

Sen slaggar Viktoria hos mig.

Jag är lite smått kär och kommer nog alltid vara i

Amanda Jensens röst, hon är otrolig, det kan inte förnekas.

Verkar rätt meningslöst ändå, tycker du inte det?

Är det ens värt att försöka mer.. ?
Jag tror att vi båda att du förändrats från topp till tå, och jag kanske också förändrats, förmodligen, man gör väl det. Men det finns fan en gräns hur långt man kan förändras. Det roliga är att det du är nu, det var det du va emot, du hatade det, du riktigt avskydde det mest av allt, så jävla fult är det, är det inte? Jag vill inte att det ska vara såhär heller, jag vill inte slänga bort en livstids vänskap, det tar rätt mycket på en och det gör rätt ont. Fast det är väl inte så mycket bättre just nu. Självklart saknar jag dig, jag saknar dig så otroligt mycket.. Fast mest den personen du är på riktigt, bakom masken och hinken foundation och dom trehundra lagren ögonskugga och all kladdig mascara du tar på dig varje dag för att.. vadå? Känna dig vacker? Passa in? Så att alla killar ska tycka att du är sexig? Synd säger jag bara, så jävla synd.

Det är så synd att en sån otroligt vacker människa, en otrolig vän, ja, nästan ett underverk i mina ögon ska försvinna i grupptryckens mörka värld, att en sån människa ska gå och försöka passa in hos människor som inte uppskattar dig så som dom borde göra. Men ändå, nej, jag tänker inte påstå att jag inte blir glad av att se dig, att du fortfarande iallafall ler mot mig och ger mig en kram, det känns väl bra. Jag kan inte begära så mycket av dig heller, jag vet det, jag har aldrig begärt mycket av dig, bara att du skulle finnas, bry dig.. Kanske är svårt nu. 7an blev ett hårt slag på våran vänskap, jag vet det. Vi pratar knappt. Det är synd.

I mer än 13 år, nästan hela mitt liv, har jag haft dig i mitt liv, känns så synd och ledsam om det ska ta slut här. Jag vill verkligen inte det, det hoppas jag att du vet.
Men tider förändras. Människor förändras.
Vår vänskap har förändrats.
Jag saknar dig.

FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT

förlåt att jag har varit inaktiv som in i helvete dom senaste veckorna.
jag funderar på att byta tillbaka till devote för att blogspot är jobbigt och
jag saknar devote, haha. och varje gång jag tänkt skriva har jag inte orkat.
men update då.

1. jag lever fortfarande sveriges tråkigaste 95a liv.
2. jag är förkyld och är hemma.
3. jag tror att mina marsvin dör snart (nej jag vill inte vara elak mot mina marsvin, men dom är
rätt gamla actually.)
4. jag har utvecklat en stor jävla rädsla för döden.
5. jag är glad för vi har köpt en ny soffa.
6. jag tänker bli frisk till på fredag för jag ska på cozmoz med Viktoria.
7. jag anser att 3 timmars hockey tittande är slöseri med tid, ja pappa, jag syftar på dig.
8. jag lever fortfarande ett tråkigt liv. hehe.

puss

IM FEEEEEEELING FINE!

En gammal sönder skinnsoffa.
En rätt ung flicka sitter i den.
känner skinnet från soffan
mellan fingrarna
Ljudet av röster hörs från den
stora tvn. Ilskan kokar inombords
och hon känner sig så instängd och
överfylld men ändå ensam och ekande tom.
Med fötterna på bordet och ett glas vatten
bredvid och en halväten kaka med torra smulor
på bordet. Dom diskreta rösterna från tvn
blir mer som ett irriterande surr.
Irriterande. Upprörande.

Jag är inte ledsen längre.
Jag har så mycket starkare än så.
Jag är så jävla förbannad.

-

Jag har tillochmed lärt mig dricka kaffe,
jag tycker fortfarande inte om den beska smaken
som attackerar varenda liten smaklök i hela munnen.
men det är rätt okej när man tar stora klunkar, fast
eftersmaken är besk och rätt äcklig, men det fungerar.

Jag bygger på mig själv och jag mår faktiskt bättre än
vad jag gjort på länge. Saknar dock Nancy och Andrea
och folk som har förändrats, men Nancy&Andrea ska jag se snart
och folk som förändras, ja, det är inte så mycket att göra åt
om dom inte förändras tillbaka eller blir en aning bättre.
Jag mår bra faktiskt.
Jag mår fantastiskt!

UPDATE

förlåt för inaktiheten.
snabbt inlägg.

jag håller på att lära mig spela gitarr.
jag längtar tills peace&love festivalen så jag tror jag ruttnar.
jag har blivit seg på fotograferingssidan men jag skärper mig.
jag har en hel den läxor nu för tiden som jag vill slänga i soptunnan.
jag är sugen på makaroner.

förlåt jag ska skärpa mig.
puss.

hej, jag heter malin, jag är lycklig.

jag är lycklig.
riktigt jävla lycklig.
jag skrev förut att jag hatade allt "vanligt, normalt",
jag älskar det nu faktiskt. jag lever vanligt.
jag mår underbart faktiskt, bättre än på länge.
jag orkar faktiskt nu.

nu har en till skolvecka gått och nu är det helg,
uuuuuuunderbart säger jag.
fredag (idag) spenderas med mirakelmänniskorna
ac, louise, alice, linn och matilda, myskväll hos ac, ja-a.
i morgon ska mamma lära mig spela gitarr och jag
ska också plugga no för min underbara no lärare
har berättat att vi har ett ännu mer underbart no prov på
måndag. aaaaaaah, jag suger på no, ja, ganska. mycket.

puss

trött

jag är skit trött.
jag tycker att skolan är skit jobbig.
jag tycker allt är rätt skit jobbigt.
jag orkar inte pallra mig ifrån datorn
ut i den äckliga minusgradiga fula världen
och med det menar jag att jag måste
gå till skolan snart. eller nu.
jag orkar inte
jag måste.
fan vad jobbigt.
skit jobbigt.

egwgeghherth

just nu är andrea på väg 40 mil ifrån mig igen.

helgen var bäst och jag mådde fantastiskt.

nu mår jag helvete och jag sitter ensam

i mörker och kämpar mot tårarna.

jag älskar dig

wweird

idag är jag jätte lycklig.
Andreas tåg kommer om 4 timmar.
Jag kommer må bäst i helgen.
Mitt hår har börjat blivit liiiiite långt.
Det är plusgrader ute.
Jag är så förbaskat lycklig.

I'm happy.

Tisdag: sov Linn här, det var as mys.

Vi hade köpt Sour Creme Onion chips,

Ben&Jerrys Cheesecake&Brownie och någon läsk,

tjejer får faktiskt också frossa. Vi såg på "Patrik 1,5",

"Fröken Sverige" och "Den utvalde". As mysig kväll.

Jag älskar dig sötnos.

Onsdag: Då kom Stina hem till mig och

jag, Stina och Linn var ute i vårsolen och

drack Jolt och hade det jätte mysigt hela dagen.

Tack tjejer för att ni finns, jag älskar er.

Idag (torsdag): Jag har varit hemma hela dagen och

häckat framför datorn. Tagit det lugnt och det har

varit ändå otroligt skönt.

I morgon kommer världens bästa Andrea hit

från Göteborg till mig. 40 mils resa, 5 timmar.

Jag längtar. Jag kommer må bäst i världen.

Puss

Hanna Svedlund.<3

Jag och Hanna åkte pulka (försökte) fast det gick sådär.

Men vi såg också på film och drack varm choklad.

Mys dag, jag älskar dig Hanna!

4 dagar tills Andrea kommer.

<3

Jag bygger upp mig igen.

Jag tvingade mig själv stanna hemma den här helgen.

Jag är glad att jag gjorde det. Förkyldningen är nästan borta nu.

och jag mår bättre och är starkare psykiskt nu också.

Jag tror att jag orkar nu.

Jag gör nästan ingenting hemma.

Det är nog det som är skönt. Att inte göra någonting.

Jag har mestandels varit nere i källaren på mitt rum

och sett på dvd filmer, ritat, suttit vid datorn, spelat sims, städat upp.

Det är väl det jag har gjort idag. Som ni ser är det inga grovjobb precis.

Det är så jävla skönt.

I morgon kommer Hanna och gör mig ännu lyckligare.

Vi ska åka pulka, haha! Sen in och dricka varm choklad och film.

As mysigt.

Puss.

Jag gör allt för dig.

Du är det bästa och finaste jag har.
Du ska inte behöva behandlas och må såhär.
Du förtjänar att vara lycklig.
Jag älskar dig på riktigt.

I'M PRETTY FUCKING FAR FROM OKAY.

jag kan knappt andas längre.

Fix and repair.

Förkyldningen är värre och mindre på samma gång.

Halsen gör inte lika ont som den gjorde igår.

Men huvudet känns helt stenat och jag har

en hel den slem (åh, mysigt.) i halsen.

Stannar hemma hela helgen.

I dag ska jag städa rummet, kanske möblera, om jag orkar.

I morgon ska jag nog sova, kurera mig, fixa lite saker på bilddagboken

om den sidan bestämmer sig för att fungera som jag vill.

Det snöar igen.

Det snöar varje dag här. Mer eller mindre.

Jag hatar snö, hatar kylan.

JAG VILL HA SOMMAR, NU FÖR I HELVETE.

It's all about breathing, living and loving.

Idag är jag förbannad och sjuk.

Orsaker att vara förbannad för..
1. Min hals är tjock, svider, bränner, gör så jävla
ont så jag vill gå och gräva ner mig.
2. Internethelvetet bestämmer sig
för att sega, lagga och strejka, helt jävla underbart.
3. Bilddagboken kan man typ knappt
inte göra någonting längre på för den
laggar så underbart mycket.
4. Jag ska stanna hemma hela helgen
för att kurera bot förkyldningen.
5. Jag måste städa mitt rum och toalett.
6. 7 månader 2 dagar utan Nancy nu.
7. Jag saknar Linn, Andrea, Nancy, Stina
och andra mysiga människor.
8. En gång till - JAG HATAR BILDDAGBOKEN NU.


Possetiva saker..
1. SPORTLOV NU!
2. Andrea älskling kommer till mig på fredag.
3. Mamma kommer snart att vara snäll och
hjälpa mig fylla på min mobil så jag kan messimessa igen.

EEEEEEEEEEEEEeeeeeeeh?

I will survive

Min hals är tjock.
Jag kväver gråten.
Jag sväljer känslorna.
Jag vill inte känna.
Jag vill inte visa.
Jag orkar inte.
Jag drar mig i håret.
Jag vill inte visa någonting.
Jag vill vara stark.
Tänker vara stark.
På utsidan.
Jag håller masken.
Jag sväljer.
Jag andas.
Även om jag går sönder.
Inuti.

Jag lever.

2.

I guess it's kind of weird.

I guess it's kind of crazy.

I guess it's like talking to yourself.

another day without you, i guess.

If you hear this wherever you are

Just know I need you here

I need you near me now

You were brighter than the pale white moon

Reflected in your eyes

So I guess it's no surprise

I can't forget you

No matter what I do

I will always carry you in my heart

You'll always be my shooting star

Autumn days will fade away

But memories will always stay the same

I'm hoping you will never change

Don't ever change

Tragisk.

Jag är ganska tragisk.
Det är ganska bevisat.

Var hos skolsköterskan idag på koll eller något, som alla 7or skulle göra.
Hon tittade längd, vikt, ryggen och synen.
Tydligen, är jag fortfarande 162 cm..
EXAKT, precis lika jävla för i helvetes KORT
som jag var för 1 år sen!
Sen tittade jag bort när jag vägde mig, haha fjortisvarning, men allvarligt,
jag hatar min kropp, deal with it. Jag lever.
Sen satt vi igång att prata om lite mer personligare saker och jag
förklarade en hel del jag tänkt på och hur jag mår och ah såklart
började jag grina, men jag lyckades riktigt jävla bra med att hålla
tårarna inne ändå. Det kanske bara var typ max 5 tårar som rullade
ner för kinderna, om jag hade börjat grina jätte mycket hade jag bara
blivit trött och sur efter.

tack till linn & louise
som sprang för kung och fosterland
för att komma ikapp mig till forssaäng
för att fråga hur jag mådde. <3


På fredag är det äntligen lov igen.
Nästa fredag åker en av världens vackraste människor 40 mil
för att komma till mig, Andrea, jag älskar dig.

Föressten har jag glömt att nämna det, jag försökte bli blond för kanske 2 veckor sen,
det gick sådär. Jag har nu hårfärgen brunt, gult, orange, ljusrött, blont och gud vet vad.

obeskrivligt.

Det gräver sig in i minsta lilla vrå av hjärtat.
Det gör hela världen från otroligt färgglad till oerhört grå och svart.
Det fäller en så man slår emot den hårda marken och blir svag.
Det slår sönder en innefrån, sliter sönder ens hjärta.
Ja, saknad gör ont.

jag har varit ganska oaktiv på sistonde, förlåt.
jag har inte haft ork eller haft lust att kladda ner något,
jag orkar inte mycket just nu.

idag är det måndag,
jag hatar måndagar, jag skulle kunna spy på dom.
jag hatar måndagar. jag hatar dom så jävla mycket.
"även också en till vecka kommer gå utan dig."
fråga inte.

i helgen, i fredags, åkte jag, matilda, anna-clara, louise, linn och alice till linn k. för att
se hur hon mådde, vi hade det härligt där. vi pratade, drack cola och körde twister som
jag fick lite charmiga bilder ifrån, några finns på min bilddagbok http://runbabyrun.bilddagboken.se
sen åkte vi tillbaka till stan och jag skulle sova hos matilda.
vi hyrde film, spelade tv-spel ett x antal timmar och sen somnade vi.

lördagen, alla hjärtans dag, som jag i övrigt tycker är förjävligt överskattat,
men den spenderades med min bästa valentina och vi hade det otroligt mysigt.
vi satt i hennes soffa och pratade skit om melodifestivalen och såg på bruce den allsmäktige
och tur&retur och sen satt vi i någon som hette prinsen och jag som jag somnade efter 2 minut in i. förlåt haha. men vi hade det supermys. jag älskar dig hun.


puss

Silly.

Jag bryts ner till grunden igen,
och jag vet inte ens varför.
Jag är oerhört trasig i psyket,
och jag vet inte ens varför.
Det sticker, svider, kliar, ömmar någonstans
och jag kan inte sätta
fingret på det.
Jag går sönder men jag vet inte ens varför,
jag hatar det, hatar det.
Jag är sur och otrevlig mot människor
jag älskar mest på jorden, och jag vet inte ens varför.
Jag stänger ute folk jag igentligen
vill ha nära mig och kunna gråta ut allt i armarna på dem.
Jag stänger in känslor, ord, minnen i hjärtat och själen
för att inte visa trasigheten, som smink för själen och hjärtat
som täcker över. Jag täcker över allt, jag täcker över varenda lite sak.
Motvinden drar ner mig, jag ger efter snart.
Hur kan man vara så full av saker så man nästan kvävs,
men ändå vara så otroligt tom och ihålig?
Jag saknar Andrea.
Jag saknar Stina.
Jag saknar Linn.
Jag saknar Nancy.
Jag saknar Anna.
Jag saknar Valentina.
Jag saknar en hel del.
Saknaden förstör mig.

Tråkig dag, skoldag, as usual.
Tyska, Matte, No, Idrott, Lunch, Slöjd, Slut.
Jag börjar kunna dagarna utantill nu, haha, jag är duktig.
Nästa vecka är sista veckan innan Sportlovet. Vecka 9 har vi sportlov.
Jag längtar. Jag behöver lov. Fort som attan för i helsike.
Pluggade inför tyska förhöret i morgon. Det kommer gå åt helvete.
Men det gillar vi.

Pretty overrated.

Överskattat. Förgivet. Meningslöst. Hjälplöst.
Maktlös. Saknad. Minnen. Ånger. Stress. Mörkt.
Ljust. Fel. Försök. Lycka. Svartsjuka. Ångest.
Drömmar. Illamående. Förnekelse. Lögn. Sanning.
Huvudvärk. Avensjuka. Skydda. Befria. Stänga. Låsa.
Ork. Känsla. Hinna. Förändra. Förbli. Stanna. Springa.
Fly. Fäktas. Berätta. Tystna. Viska. Skrika. Ord.
Tomhet. Fullt. Eko. Drunkna. Torka. Leva.
Längtan. Hat. Kärlek. Värdefull. Värdelös.
Allt i ett huvud.

en av världens vackraste.

en av världens finaste människor.

en av världens finaste personligheter.

en av världens finaste sångröster

en av världens finaste musiksmak

en av världens finaste humor

en av världens finaste linn:ar.

en av världens finaste vänner.

sov hos linn fredag-lördag.

det var undebart och mysigt.

vi såg på "boys dont cry" och den var underbar också.

vi åt ostbollar också haha, dom var underbara också hahaha.

vi sjöng tillsammans medans linn också spelade gitarr, det var underbart.

vi pratade och förstod varandra så bra, det var också underbart.

allting var helt underbart.

du anar inte hur bra du får mig att må.

du anar inte hur glad jag är när jag är med dig.

även om vi inte har varit med varann så mycket

så känns det som jag har känt dig i flera år.

du är så enkel att prata med och skratta med

och bryr dig om hur jag mår och är glad mot mig.

du är så otroligt vacker både på insidan & utsidan.

jag ser verkligen fram emot att få mer minnen med dig,

för det vill jag verkligen, jag vill det verkligen

verkligen verkligen. du lyssnar på mig när jag har något och säga.

det känns verkligen som jag känt dig i flera år och att vi har gjort

jätte mycket tillsammans, men du ska veta, även om

vi inte har gjort det, så älskar jag dig jätte mycket.

det kanske är konstigt att säga så till någon man inte har så

många minnen med men det är så.

jag känner mig trygg och glad med dig.

du är underbar och den som inte kan

se det är dum i huvudet.

du är underbar linn,

så jävla underbar.

i love you.

Tårar.

Jag förstår inte det här med tårar.

Att gråta. Vad är poängen? Varför gråter man?

Är det för att tömma själen och hjärtat på belastning?

Är det för att om vi inte gör det kommer vi spricka?

Varför kan tårar vara så otroligt skönt när man inte orkar förklara med ord

så förklarar tårarna åt en. Varför kan det samtidigt vara så underbart att gråta

men ändå riva sönder en totalt?

För igentligen

Tårar är bara en vätska från kroppen som är som vatten och salt ihopblandade.

Vad är det för speciellt med det?

Varför är andra så jävla duktiga på att dölja tårar och hålla dom inne

medans jag är skit dålig? Fast det är nästan jag lite glad för. Ibland.

Jag vet nog ingen riktigt som kan förklara det här med tårar för mig,

tårar behövs bara, tårar är bra, även om det kan förstöra och riva ner en till grunden så är

det bättre att få ut allt. Det är nog lite så för att tömma själen och hjärtat och huvudet på

smärta och belastning. Tårar är bra, tårar behövs verkligen.

Tårar som inte kommer fram fryser till is i hjärtat.

<3

friends reklamen - hålla käften
& kent - på drift.
puss.

inget för mig.

igentligen har jag inget och klaga på

men ändå ganska mycket.

jag borde nog vara ganska glad

för jag är ganska vanlig

vanlig tjej

vanlig familj

vanligt hem

vanlig skola

vanlig fritid

vanligt liv.

fan vad jag hatar vanligt.

det är nästan som att vara instängd.

det är väl att vara så jävla vanlig som jag blir trött på.

jag vill inte sitta här och ruttna bort for the rest of my life.

jag orkar inte sitta och bli kvävd av "vanligheten".

det tänker jag inte.

tänker inte stanna kvar här mer än vad jag behöver.

fan vad frustrerad jag är.

led igenom skolan idag.

har haft huvudvärk så jag vet inte var jag ska ta vägen.

hade det igår också

och i förr går

och i förrförr går

och dagen innan det.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.

elgowigejheoig

hejdå.

bra söndag.

var med linn den finaste idag.

vi gick på kupolen och hade det as mys på mc donalds haha.

men hela dagen var jätte trevlig, bästa söndagen på länge.

jag älskar dig, linn grins.

honestly, my life would suck without you.

Cause we belong together now, yeah
Forever united here somehow, yeah
You got a piece of me and honestly,
my life would suck without you.


Det spelar ingen roll hur långt det är imellan oss,
det spelar ingen roll hur dum jag någonsin kommer vara,
det spelar ingen roll hur många gånger vi klantar oss,
jag kommer alltid finnas där för dig, och jag hoppas du alltid kommer
finnas där för mig.


Vi sa föralltid för 4 år sen. Om några månader är
det 5 år sen. Jag har fortfarande ett svagt minne av det första mailet
du skickade. Jag kommer fortfarande ihåg hur du och jag satt och redigerade bilder på Hilary Duff för 4 år sen och hade dom som visningsbild. Jag kommer fortfarande ihåg dom små stunder vi
skrev till varann på msn på engelska för att vi tyckte det var roligt.
Du vet den där brevvän sidan, där du hittade mig, där allt började?
Jag trodde aldrig att jag skulle få en sådan vän som du. En vän för
livet. Jag vet att det kommer bli så, för när vi väl är tillsammans, du anar inte hur stark jag känner mig då, hur glad jag blir, hur okrossbar jag blir. Du vet inte hur bra jag mådde med dig. När vi satt på "emo-gräset" i Göteborg och drack någon energidryck och man kände plast grässtråna mellan fingrarna och solen stekte på oss. Du anar inte hur lycklig jag var. Jag ville sitta kvar där med dig föralltid för jag mådde så.. otroligt underbart. Och när vi skulle åka båt för att komma till mitt hotell och jag kände hur vi närmade oss slutet av allt det underbara och jag kramade din hand så hårt jag kunde. Jag ville verkligen inte släppa taget. Det är så otroligt enkelt att vara sig själv med dig. Att kunna skratta, le, vara jätte töntig och bara strunta i vad andra tycker om en bara för jag är med dig. Det kändes verkligen i hela kroppen hur glad jag var den dagen. Sen några minuter efter vi åkt båt stod jag på högsta våningen på mitt hotell framför ett fönster och grät. Jag såg dig stå långt där nere och vinka åt mig. Jag såg varje litet steg du tog ifrån hotellet. Ifrån mig. Det var sista gången jag skulle få se dig på länge. Nu har det gått ett halvår och jag saknar dig så det känns i varenda liten kroppsdel. Varken du eller jag har någon aning om när vi kommer få se varandra igen. När vi
får hålla om varandra igen. Men medans det vill jag att du alltid ska komma ihåg att jag älskar dig så otroligt mycket. Att ens en människa som du existerar är helt underbart, och att jag har dig som vän är.. Otroligt. Alla gånger jag har smsat dig när jag helst velat gräva ner mig. Alla gånger du har hört mig gråta i telefon så jag knappt kan andas. Alla gånger har du varit där. Stöttat mig så gott du kan och hjälpt mig och jag förstår inte hur du gör. Du är ungefär 40 mil ifrån mig men ändå 1 av 5 (om man räknar med min mamma, haha.) som kan få mig att må så otroligt underbart utan att ens vara närvarande. Såklart känner man alltid saknaden av det och det dämpar lyckan men jag är ändå så.. Otroligt, innerligt, jäkligt glad för att jag har dig. För om inte jag hade haft dig alla dom där gångerna vet jag inte vad jag skulle gjort. Jag skulle inte klarat av det utan dig. Jag är så oerhört tacksam att du finns för mig. Jag älskar dig. Jag älskar dig till pluto och tillbaka. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig byta ut dig mot någon eller något. Jag skulle eller kommer aldrig att göra dig ledsen med vilje. Och hur många gånger jag än klantar mig, hur många gånger vi någonsin kommer tjafsa, hoppas jag att du vet, jag kommer aldrig lämna dig, jag svär, aldrig. Jag finns så länge du vill ha mig och jag går ingen annan stans.
Du förtjänar det bästa och lite till. Förlåt för alla gånger jag klantat mig, varit oförstående, osv.
Jag skulle aldrig kunna leva riktigt utan dig. Du är en stor del som ger mig lust att leva.
Jag älskar dig riktigt, riktigt mycket. Så, tack för att du finns, tack för alla fina minnen.
Du är en ängel, en livs levande ängel, Nancy Blom.

You got it, you got it, some kind of magic, hypnotic, hypnotic.

You got it, you got it

Some kind of magic

Hypnotic, hypnotic

You're leaving me breathless

I hate this, I hate this

You're not the one I believe in

With God as my witness

jag har varit hemma i 3 dagar nu pga förkyldning och grejer.

det är otroligt vilka jäkla humörsvängningar jag kan ha, haha.

ibland förstår jag inte ens hur jag kan stå ut med mig själv heller.

jag saknar andrea och nancy otroligt mycket.

jag har verkligen verkligen verkligen ingen "skol-längtan" alls.

jag orkar verkligen inte med läxor.

jag hatar dåliga tv program.

jag hatar att ha tråkigt.

jag ska gå och sova nu eller något.

Puss.

äh fan det kunde ju inte bli mycket mer charmigt?

ja, jag tittar i kors med flit.

Idag har nästana allt varit tråkig, as usual.

Har iallafall inga prov den här veckan vilket är väldigt underbart.

Ska nog gå och sova snart för jag höll på att somna 100 gånger idag.

Jag har inte så mycket ork till någonting just nu.

Fast på torsdag eller fredag ska jag och Valentina pallra oss iväg

till Biopalatset och titta på premiären på "I taket lyser stjärnorna."

Jag läste för inte så längesen boken och den var så obeskrivligt bra.

Man blir rörd av den fast det bara är en bok.

Så jag hoppas att filmen är bra också.

För då blir jag glad.

I like him.

Jag har varit lite seg och dålig

på att uppdatera just nu antar jag.

Jag ska skärpa mig. Det är okej, antar jag.

Det är redan söndag och jag dör lite smått.

Det var ju nyss fredag?

I fredags hängde Valentina med mig hem i typ 10 minuter.

Sen gick vi ner till busshållsplatsen och väntade på bussen.

Logiskt.

Sen åkte vi till kupolen och sprang runt och satt oss på

Mc donalds och träffade en del människor.

Sen köpte valle en klänning och sen åkte vi hem.

Sen fixade vi hit och dit sen åkte vi till cozmoz.

Rätt dåligt var det.

Dålig musik.

Dåliga människor (vissa).

Dåligt partypartyhumör hos mig också.

Dåliga skor (jag hade på mig, ajaj.)

Men annars.

Sen åkte jag hem, åt rester av tacogratängen. (stavning ehe?)

På lördagen kom Stina hit på kvällen. Vi pratade en hel del,

vi såg på filmen "P.S. I love you." som var en av dom bästa filmerna jag sett,

myste och så.

I morgon är det måndag.

Jag hatar måndagar.

):