Silly.

Jag bryts ner till grunden igen,
och jag vet inte ens varför.
Jag är oerhört trasig i psyket,
och jag vet inte ens varför.
Det sticker, svider, kliar, ömmar någonstans
och jag kan inte sätta
fingret på det.
Jag går sönder men jag vet inte ens varför,
jag hatar det, hatar det.
Jag är sur och otrevlig mot människor
jag älskar mest på jorden, och jag vet inte ens varför.
Jag stänger ute folk jag igentligen
vill ha nära mig och kunna gråta ut allt i armarna på dem.
Jag stänger in känslor, ord, minnen i hjärtat och själen
för att inte visa trasigheten, som smink för själen och hjärtat
som täcker över. Jag täcker över allt, jag täcker över varenda lite sak.
Motvinden drar ner mig, jag ger efter snart.
Hur kan man vara så full av saker så man nästan kvävs,
men ändå vara så otroligt tom och ihålig?
Jag saknar Andrea.
Jag saknar Stina.
Jag saknar Linn.
Jag saknar Nancy.
Jag saknar Anna.
Jag saknar Valentina.
Jag saknar en hel del.
Saknaden förstör mig.

Tråkig dag, skoldag, as usual.
Tyska, Matte, No, Idrott, Lunch, Slöjd, Slut.
Jag börjar kunna dagarna utantill nu, haha, jag är duktig.
Nästa vecka är sista veckan innan Sportlovet. Vecka 9 har vi sportlov.
Jag längtar. Jag behöver lov. Fort som attan för i helsike.
Pluggade inför tyska förhöret i morgon. Det kommer gå åt helvete.
Men det gillar vi.