IM FEEEEEEELING FINE!

En gammal sönder skinnsoffa.
En rätt ung flicka sitter i den.
känner skinnet från soffan
mellan fingrarna
Ljudet av röster hörs från den
stora tvn. Ilskan kokar inombords
och hon känner sig så instängd och
överfylld men ändå ensam och ekande tom.
Med fötterna på bordet och ett glas vatten
bredvid och en halväten kaka med torra smulor
på bordet. Dom diskreta rösterna från tvn
blir mer som ett irriterande surr.
Irriterande. Upprörande.

Jag är inte ledsen längre.
Jag har så mycket starkare än så.
Jag är så jävla förbannad.

-

Jag har tillochmed lärt mig dricka kaffe,
jag tycker fortfarande inte om den beska smaken
som attackerar varenda liten smaklök i hela munnen.
men det är rätt okej när man tar stora klunkar, fast
eftersmaken är besk och rätt äcklig, men det fungerar.

Jag bygger på mig själv och jag mår faktiskt bättre än
vad jag gjort på länge. Saknar dock Nancy och Andrea
och folk som har förändrats, men Nancy&Andrea ska jag se snart
och folk som förändras, ja, det är inte så mycket att göra åt
om dom inte förändras tillbaka eller blir en aning bättre.
Jag mår bra faktiskt.
Jag mår fantastiskt!