Tragisk.

Jag är ganska tragisk.
Det är ganska bevisat.

Var hos skolsköterskan idag på koll eller något, som alla 7or skulle göra.
Hon tittade längd, vikt, ryggen och synen.
Tydligen, är jag fortfarande 162 cm..
EXAKT, precis lika jävla för i helvetes KORT
som jag var för 1 år sen!
Sen tittade jag bort när jag vägde mig, haha fjortisvarning, men allvarligt,
jag hatar min kropp, deal with it. Jag lever.
Sen satt vi igång att prata om lite mer personligare saker och jag
förklarade en hel del jag tänkt på och hur jag mår och ah såklart
började jag grina, men jag lyckades riktigt jävla bra med att hålla
tårarna inne ändå. Det kanske bara var typ max 5 tårar som rullade
ner för kinderna, om jag hade börjat grina jätte mycket hade jag bara
blivit trött och sur efter.

tack till linn & louise
som sprang för kung och fosterland
för att komma ikapp mig till forssaäng
för att fråga hur jag mådde. <3


På fredag är det äntligen lov igen.
Nästa fredag åker en av världens vackraste människor 40 mil
för att komma till mig, Andrea, jag älskar dig.

Föressten har jag glömt att nämna det, jag försökte bli blond för kanske 2 veckor sen,
det gick sådär. Jag har nu hårfärgen brunt, gult, orange, ljusrött, blont och gud vet vad.