Cause we belong together now, yeah
Forever united here somehow, yeah
You got a piece of me and honestly,
my life would suck without you.
Det spelar ingen roll hur långt det är imellan oss,
det spelar ingen roll hur dum jag någonsin kommer vara,
det spelar ingen roll hur många gånger vi klantar oss,
jag kommer alltid finnas där för dig, och jag hoppas du alltid kommer
finnas där för mig.
Vi sa föralltid för 4 år sen. Om några månader är
det 5 år sen. Jag har fortfarande ett svagt minne av det första mailet
du skickade. Jag kommer fortfarande ihåg hur du och jag satt och redigerade bilder på Hilary Duff för 4 år sen och hade dom som visningsbild. Jag kommer fortfarande ihåg dom små stunder vi
skrev till varann på msn på engelska för att vi tyckte det var roligt.
Du vet den där brevvän sidan, där du hittade mig, där allt började?
Jag trodde aldrig att jag skulle få en sådan vän som du. En vän för
livet. Jag vet att det kommer bli så, för när vi väl är tillsammans, du anar inte hur stark jag känner mig då, hur glad jag blir, hur okrossbar jag blir. Du vet inte hur bra jag mådde med dig. När vi satt på "emo-gräset" i Göteborg och drack någon energidryck och man kände plast grässtråna mellan fingrarna och solen stekte på oss. Du anar inte hur lycklig jag var. Jag ville sitta kvar där med dig föralltid för jag mådde så.. otroligt underbart. Och när vi skulle åka båt för att komma till mitt hotell och jag kände hur vi närmade oss slutet av allt det underbara och jag kramade din hand så hårt jag kunde. Jag ville verkligen inte släppa taget. Det är så otroligt enkelt att vara sig själv med dig. Att kunna skratta, le, vara jätte töntig och bara strunta i vad andra tycker om en bara för jag är med dig. Det kändes verkligen i hela kroppen hur glad jag var den dagen. Sen några minuter efter vi åkt båt stod jag på högsta våningen på mitt hotell framför ett fönster och grät. Jag såg dig stå långt där nere och vinka åt mig. Jag såg varje litet steg du tog ifrån hotellet. Ifrån mig. Det var sista gången jag skulle få se dig på länge. Nu har det gått ett halvår och jag saknar dig så det känns i varenda liten kroppsdel. Varken du eller jag har någon aning om när vi kommer få se varandra igen. När vi
får hålla om varandra igen. Men medans det vill jag att du alltid ska komma ihåg att jag älskar dig så otroligt mycket. Att ens en människa som du existerar är helt underbart, och att jag har dig som vän är.. Otroligt. Alla gånger jag har smsat dig när jag helst velat gräva ner mig. Alla gånger du har hört mig gråta i telefon så jag knappt kan andas. Alla gånger har du varit där. Stöttat mig så gott du kan och hjälpt mig och jag förstår inte hur du gör. Du är ungefär 40 mil ifrån mig men ändå 1 av 5 (om man räknar med min mamma, haha.) som kan få mig att må så otroligt underbart utan att ens vara närvarande. Såklart känner man alltid saknaden av det och det dämpar lyckan men jag är ändå så.. Otroligt, innerligt, jäkligt glad för att jag har dig. För om inte jag hade haft dig alla dom där gångerna vet jag inte vad jag skulle gjort. Jag skulle inte klarat av det utan dig. Jag är så oerhört tacksam att du finns för mig. Jag älskar dig. Jag älskar dig till pluto och tillbaka. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig byta ut dig mot någon eller något. Jag skulle eller kommer aldrig att göra dig ledsen med vilje. Och hur många gånger jag än klantar mig, hur många gånger vi någonsin kommer tjafsa, hoppas jag att du vet, jag kommer aldrig lämna dig, jag svär, aldrig. Jag finns så länge du vill ha mig och jag går ingen annan stans.
Du förtjänar det bästa och lite till. Förlåt för alla gånger jag klantat mig, varit oförstående, osv.
Jag skulle aldrig kunna leva riktigt utan dig. Du är en stor del som ger mig lust att leva.
Jag älskar dig riktigt, riktigt mycket. Så, tack för att du finns, tack för alla fina minnen.
Du är en ängel, en livs levande ängel, Nancy Blom.
